Ja det blev 28,5km i solen. Jag hade alldeles säkert klarat även nästa korta etapp till Södertälje, men dels hade jag antydan till huvudvärk och småkänningar i högerfoten och ville sluta innan det blev något jätteont av det, och dels var det lunchpaus i Rönninge och det kändes drygt att vänta sålänge för att springa några få (tror detvar 4,5) kilometer till. Istället gick jag och sa hej till min farbror som passande nog bor precis där vi stannade och tog sedan pendeln in till stan. Nu känner jag mig tipptopp och tänker fortsätta spendera min tid i solen.
Bara en liten fundering; visst påverkar värmen väldigt mycket, men jag tycker att dessa knappa 30km var mycket jobbigare än de brukar vara. Jag kanske inte springer 3mil lätt som en plätt, men det brukar definitivt kännas lättare. Och det tror jag beror på att jag och min kropp inte gillar alla dessa pauser. Visst måste man fylla på med vätska och energi, men jag gör det mycket hellre i farten. Jag blir bara seg av att stanna och starta.
