Hur bra känns det inte när man vaknar pigg och utvilad klockan kvart i sju? Klockan kvart i sju en morgon då solen redan strålar från en klarblå himmel. Klockan kvart i sju en ledig dag (bortsett från cykelklassen ikväll, men det räknas ju knappt som jobb). Klockan kvart i sju en dag då det ska springas backintervaller. Att tvingas gå upp sjukligt tidigt har även sina fördelar; att vakna strax innan sju känns som värsta sovmorgonen.

Jag avskyr egentligen backar, men på något konstigt sätt älskar jag backintervaller. Kanske inte just när jag är mitt uppe i det, men alltid på nedvägen och definitivt på hemvägen. Idag ska jag testa en annan backe än den jag brukar springa i. Ombyte förnöjer. Dessutom ska jag få sällskap av en kollega från förra jobbet/gymmet. Roligt!

Jag ska också köra löpskolning. Har lovat mig själv att verkligen ta tag i denna nu och lägga ner lite tid på det. Det har jag tänkt göra länge, men av någon dum anledning hela tiden skjutit upp det. Jag brukar vara rätt duktig i perioder, men det var längesedan jag hade en duktighetsperiod nu. Men nu är det dags. Två till tre gånger i veckan, runt tio minuter per gång kan ju inte vara så svårt att få till! En gång är redan gjord, idag är det dags för veckans andra session. Jag kommer bli en gasell! (Eller inte)