Jag har sagt det flera gånger förut och jag säger det igen; när det känns så där fruktansvärt svårt att kliva upp ur den varma sköna sängen för att istället sätta på sig springkläder och ge sig ut ska man tänka på hur fantasktiskt det (allt som oftast) känns när man väl har blivit lite varm. Idag precis som så många gånger förr var det ren och skär lycka att få vakna tillsammans med staden. Jag hade väntat mig en segstartad och trött kropp med tanke på först army i tisdags och sedan maxintervaller på min cykelklass igår, men inte då. Fina kroppen var helt med på noterna trots lite träningsvärkiga ben. En skön känsla.

Efter en intensiv dag var det ungefär lika skönt att få träffa en kär vän över en fika och en body balance. Lyxade därefter till det med indisk hämtmat och nu ostkaka med vispgrädde och jordgubbssylt. Den obligatoriska stora kvällskoppen te till detta och jag är snart redo för sängen. Imorn väntar en ännu intensviare dag. Dock utan fysisk ansträning, jag vilar benen inför lördag, då det ska springas riktigt långt. Långt som i ultramarathon förhoppningsvis.