Jag har någon sort skräck för intervaller och snabbdistans. En stor skräck skulle jag till och med vilja säga. Ofta skjuter jag upp passen och alltid går jag oroar mig en hel dag innan för hur det ska gå. Egentligen tror jag inte det är själva jobbigheten (för jo, jobbigt blir det ju, det är liksom lite svårt att undvika) jag oroar mig för utan jag tror det är ren och skär prestationsångest. Jag vill så gärna vara en sån där snabbing som lätt som en plätt trippar runt i 4-fart och liksom bara njuter. Nu är jag ju inte det men jag vill åtminstone vara så nära som möjligt. Någon eller några gånger har jag väl lyckats springa typ 6km snabbdistans i runt 4:30 fart (ryser av obehag när jag tänker på att jag måste springa ett helt millopp i den farten om jag ska under de där 45) och då vill jag liksom alltid vara så bra.
Jaja. Idag var det dock långa intervaller som skulle springas och efter mycket velande fram och tillbaka bestämde jag mig slutligen för att de återigen fick springas på band. (Säsongens sista bandpass??) Det är fortfarande lite för osäkert underlag ute för att jag ska våga trycka på ordentligt. Även om det som sagt är mycket barmark finns förädiska isfläckar på lite för många ställen. 5x800m. Ganska lagom. Av någon anledning känns tusingar sjukt mycket värre än åttahundringar. Fråga mig inte varför, men så är det i mitt lilla huvud. Idag kändes det både bra och dåligt. Bra för att benen otroligt nog kändes väldigt pigga och fräscha och dåligt för att jag var konstant illamående och seröst trodde jag skulle spy på slutet. Inte för att det var så överdrivet sjukt jobbigt utan mer för att jag ätit för mycket för nära inpå. Tror jag. Oavsett så konstaterade jag att det var skönt att det inte var benen som begränsade mig och att det var bra för självförtroendet att det kändes helt ok (men självklart rejält jobbigt!) att springa fem stycken åttahundringar i runt 4:10-fart. Jag litar varken på band eller pod men något ditåt blir det väl. (Bandet inställt på 14,5 - 14,6 - 14,7 - 14,8 - 14,9 men jag tror att det var ett lite väl snällt band. Poden är icke tillförlitlig när man springer intervaller med ståvila mellan, då den inte hänger med alls i accerelationerna.) Rätt bra för en fredag i början av mars. Två dagar kvar av träningsveckan, kortare långpass i något högre fart än min vanliga sköna långpassfart imorn och vasaloppscykling på söndag (mer om den senare). Sen är det en lugn och skön vecka som väntar träningsmässigt.
Jag fick överraskande ledigt imorn (De hade råkat dubbelboka och även om jag fick jobba ändå om jag ville så valde jag att vara hemma. Jag behöver verkligen lägga massa timmar på att leta jobb, formulera ansökningar och komma framåt. Dessutom fick jag jobba längre på måndag så det känns som ett rätt bra val, även om jag förlorar några hundralappar i form av ob på det.) och planerar att ha en mycket effektiv dag! Vad ska du göra?
