Igår sprang jag backintervaller i avgaser. Idag sprang jag långpass i skogen. Kontraster. Götaälvbron fick tjäna som min backe igår eftersom jag inte hade en aning om hur underalget i min vanliga backbacke i skatås är just nu. Inte så bra kan jag tänka mig.

Jag hade planerat att backspringa ungefär 15min, men eftersom bron är såpass lång så blev det 20. Och då hann jag ändå bara med två vändor. Lite snabbare (men kontrollerat och med fokus på steget, drivet och en jämn hastighet) uppför, jogg ner till ön kallad hisingen, vända, snabbare uppåt och sedan jogg ner på fastlandet. Gånger två. Under första intervallen funderade jag på hur jag kunde springa i 4:30 tempo. Visserligen är bron inte särskilt brant från det hållet, men ändå liksom. På vägen tillbaks fick jag svaret - vind. Medvind. Motvind. På vägen mot fastlandet blåste det så hård motvind att det stundtals kändes som att jag inte fick luft. Men det var kul att flyga fram på lätta ben mot ön till! Tänk om man alltid fick känna så.

Det var igår det. Idag hade jag och Madde bestämt oss för att testa hur det var med det där underlaget i skatås och på samma gång samla ihop lite kilometrar. Runt 25 stycken hade vi tänkt oss och med lite stadslöpning på slutet hamnade jag på 24,5 när jag var hemma, så det var ju bra uträknat. Underlaget i skatås var dock sämre än vad vi båda hade trott (tror jag). Isigt på vissa ställe (självklart i backarna där man som minst vill ha det isigt), snöigt på vissa ställen men sviktande grus på vissa. En trevlig tur där vi hann avhandla allt ifrån löpsteg och löpskolning till kärlek och livsval. Tiden rusade och vips var vi tillbaks där vi startade. Tack för sällskapet!