Nu ska tekniken minsan slipas till igen. Ja, inte för att jag har haft någon perfekt sådan innan, men nog har den varit bättre än den är nu, så mycket känner jag ju.

Av någon anledning har jag liksom glömt bort att det faktiskt existerar något som heter löpskolning, så när Martin föreslog att vi skulle köra ett kortare och lättare pass med en stunds löpskolning mitt i blev jag först alldeles ställd. Fast sen sken jag upp och kom på att det ju var dagens bästa förslag. Så sagt och gjort, 4km uppvärmning, 12 minuter löskolning och 3km nedvarvning. Eller nedvarvning och nedvarvning. Vi bor på en av Arvikas högsta punkter och hur man än springer blir det alltid massa uppför på hemvägen. Fast det gjorde inte så mycket denna dag, för solen sken och fåglarna kvittrade som aldrig förr. Det var varmt, men inte för varmt. Är det sådan här temperatur hela sommaren lovar jag att inte klaga.

De 12 minutrarna löskolning fördelades på 3 försiktiga stegrings/koordinationslopp, hög och låg skipping/skipping och tripping, hälkick, sprättsteg, indianhopp och tågång. Som utsikt hade vi Kyrkvikens blåa gnistrande vatten. Man kan ha det sämre. Det märktes dock att jag inte kört varken löpskolning eller någon form av spänstträning på ett bra tag. Framförallt i hälsenorna men även lite i höftböjarna. Förväntade mig massvis av träningsvärk men än har den faktiskt inte kommit Vi får väl se hur det känns på dagens springpass.