Ingen helg är en fulländad helg utan åtminstone några små springsteg. Denna helg har innehållit rikgit många av den sorten. Igår fick jag ett ryck och övergav mina lugna lufsjoggar för ett tempo/progressivt distanspass. Det var såklart inga monsterhastigheter jag var uppe i, men efter omständigheterna är jag riktigt nöjd. 5,5km stegrande löpning följt av 2,5km lugn jogg sista biten hem. Avslutade med lång stretch nere vid vattnet.
En finfin stretchmiljö!
Ikväll tyckte jag att det var dags igen. En riktig familjejogg blev det. Jag, Martin (som sprang långpass igår och således behövde återhämtningsjogga lite) och så bäbisen där inne i magen. Sen när den kommit ut får Martin ta över bärandet (Eller ja, den får väl ligga i en vagn, men den får Martin ta hand om.), rättvist ska det vara. Vi gav oss ut i en riktigt fin skymning. Mer sensommarvarmt än höstigt. Ett litet minus för alla småflugor som envisades med att flyga in i mun, näsa och ögon, men det är smällar man får ta. För Martin är mitt sköna gravidlufstempo (mellan 6- och 6:20-tempo) riktigt långsamt, men han behöver, som så många andra, bli bättre på att verkligen springa de långsamma passen långsamt så jag tyckte det var finfint. Och jag hörde inget klagande, så det kändes nog rätt bra för honom också.
