Jag har kommit på ett nytt pass. Eller, kommit på och kommit på, det är nog inte så svårt att komma på bara man har lite fantasi. Men hur som helst; Spring ganska exakt 5km, varav större delen på ganska flack och grusfri asfalt och en liten del på slutet bestående av rejäla backar och grusväg. Stanna sedan vid en styrkestation och kör 20min army training. Eller styrketräning eller vad du nu vill kalla det. Jag kallar det army training eftersom övningarna var typiska sådana. Dips mot en stock, utfallshopp, pushups, upphopp och planka med benindrag med fötterna på ovan nämnda stock. 3x20 på samtliga. Inte mycket till pass sett till varken tid, antal övningar eller antal repetitioner, men det räcker om man är i den postgravida form jag befinner mig i för tillfället. Hej mjölksyra i upphoppen liksom. Och hej blåsbälgsandning. Om du är nöjd här går det bra att sluta. Såklart kunde jag inte nöja mig här så jag fortsatte på den böljande grusvägen längs med vattnet. Lyckades pressa upp pulsen i 90% i några backar, trots krypfart. Det var det där med formen. Och just det, jag hade ju en vagn också. Exakt 1km ytterligare blev det, sedan dök denheltsjuktbrantabacken upp. Jag är inte helt dum och insåg mina begränsningar och stoppade klockan där. Alltså; exakt 6km på exakt 36 minuter. Snyggt! Pustade några sekunder och påbörjade sedan den mödosamma klättringen upp. Herregud, jag kom knappt upp gåendes ju! Sedan promenerade jag resten av den lilla vägen hem för att få till en lite bättre nedvarvnng än jag brukat på senaste tiden. 20 minuter stretch i solen på det och lördagförmiddagen är slut. Sixten, han sov igenom alla strapatserna den latisen.