Tiden fortsätter rusa fram och en helg med mycket promenerande i vårsolen är snart slut. Imorgon börjar vardagen på riktigt då jag inte längre har besök av Jenny. Det är dags för mig och Sixten att lära oss att hitta lite rutiner tillvaron.

Jag har också tänkt trappa upp träningen ett litet snäpp ytterligare. Inget spring ännu dock. Men det börjar närma sig för de första små stapplande stegen. Jag tänker mig att jag nu i veckan ska börja gå en viss runda ett par dagar i veckan och efter att jag varit hos barnmorskan på efterkontroll och (förhoppningsvis) fått veta att allt är återställt, börja lägga in små korta springavsnitt som sedan blir lite längre ju fler veckor som går. Jag kommer vara väldigt noga med att inte gå ut för hårt, hellre ta det onödigt lugnt än att rusa fram för snabbt och drabbas av bakslag. Det känns dock väldigt bra att jag har sett flera andra (både elitlöpare och vanliga människor) lyckats komma tillbaka i sin gamla vanliga springform oväntat snabbt. Snart är det min tur!