Fegisen. Den otroligt smikrande vinkeln bjuder jag på :)

Det blev inga korta tights, jag fegade och valde knälånga. Men det var nog tur för även om det var riktigt varmt i solen så blev armarna kalla när jag sprang i skuggan en längre tid. Men i vilket fall så lyckades jag få till ett grymt pass som slutade på exakt 25km och knappt 2h och 6min. Det ger ett snitttempo på 5:02 min/km vilket är strax över min tänkta marafart. Om jag ska klara det där svåra målet jag råkade sätta upp i ett svagt ögonblick ska jag ju hålla strax under 5-fart och visst, det kan gå. Tävling är tävling och med vila och proppfulla glykogenlager är kroppen en annan än idag. Men jag är långt ifrån säker. Usch..

Eftersom jag visste att rundan var ungefär 25km tänkte jag att det var en bra idé att dela upp passet i 5st 5min delar där varannan skulle gå lugnt och varannan lite snabbare. 3 lugna och 2 snabba alltså. Men den planen föll rätt snabbt när jag öppnade första 5 i 5:11-fart och jag bestämde mig för att istället försöka köra på i ungefär den farten så länge det gick, helst hela passet. Andra etappen gick i 5:03-fart trots att de två jobbigaste backarna fanns här. Tredje och fjärde var lite plattare och här hamnade jag på 4:57 respektive 4:56 fart. Men sen dog jag. Antar att det var kolhydraterna som tog slut och även om jag drack mer frekvent av sportdrycken jag hade på ryggen så var jag halvdöd resten av passet. Skulle försöka få till ett ooficiellt pers på halvmaran, men hamnade lite efter. Lite småsur lugnade jag ner tempot rätt rejält en stund men sedan fick jag tydligen nya krafter för när jag "lapade" på 25km så visade sista etappen 5:05 fart. Så var verkligen inte känslan, men visst, jag tackar och tar emot.

Som tack har jag skämt bort kroppen med extralång stretch, extra gräddig sojafärssås med pasta och broccoli, välbehövlig body balance, briemacka med lyxig Brämhultsjuice och nu glass i stora lass. Livskvalité. Hade jag bara haft min finaste här hade dagen, och nästan hela livet, varit komplett. Feels good!