Jag tänker inte blogga om nikeblasten, det görs det tillräckligt ändå. Men jag har iallafall varit där en sväng. Helt slut blev jag trots att jag inte tränade en endaste minut. Dock fick jag inspiration till lite nya yogaflöden, så om det hjälper med en stunds sömn ska jag nog yoga lite för mig själv lite senare idag. Om inte träningsvärken blir värre. Jag gymmade nämligen igår och körde några övningar jag inte kört på ett tag. Det betyder träningsvärk för min kropp. Den får träningsvärk av det mesta faktiskt. Ganska underligt eftersom den trots allt är ganska stark. Förutom när det gäller trappgående då. För tillfället fylls hela kroppen av mjölksyra och andingen blir allt annat än normal bara av en liten, liten trapp. Tänk att alltid känna så! Jag ska aldrig, aldrig sluta träna, det är ett som är säkert!

Det är mycket nu. Fast det går också bra nu. Verkar det som. Mycket pengar som ska finnas på plats på en viss dag, papper som ska hinnas skrivas på och skickas iväg och vara på plats en viss dag. Plus övriga livet och lite mer därtill. Den tänka springturen fick bli en stunds avslappning på spikis istället. Förmodligen hade jag blivit minst lika avslappnad (fast på ett annat sätt) av att springa också, men jag är inne i en liten latisperiod. Och så har jag träningsärk. Hela ryggen, sidorna av magen, rupan och större delen av benen. Kettlebellträning ena dagen och armyinstruerande andra dagen piskar inte direkt på latmasken. Dessutom var det roligt att fika med Karin och därefter laga potatismos, sojaköttbullar, (livsfarlig tillsatsfylld) redan-tillagad-bara-att-värma-sås och broccoli när jag kom hem. Nu postmiddag är jag alldeles för mätt. Potatatismos och sås är goda grejer. Nu ska jag andas lite. Sedan ska jag fixa te, tända ljus och ta tag i ytterligare några punkter på todolisten. Vad ska du göra?

Jag är uppe tidigt för jag tänkte att jag skulle vara duktig och köra ett corepass innan jobbet. Inser nu ännu mer att det faktiskt är väldigt viktigt med en stark bål när man springer. Jag har nämligen oväntat mycket träningsvärk i magen sedan söndagens hetsspringande. Inte på de vanliga ställena heller, utan högst uppe vid revbenen. Konstigt. Jag har även lite träningsvärk på insidan av låren, men det är mindre oväntat. Men i vilket fall; jag cyklar strax iväg till lyxgymmet och umgås lite med en balansboll, en balansplatta och kanske en och annan skivstång för ryggens skull.

Det springs lite dåligt för tillfället. Först hade jag planerat ett tempo- eller snabbdistanspass i torsdags kväll men det fick jag skippa eftersom träningsvärken från armyn aldrig hade tillåtit det. Jag brukar inte vila pga träningsvärk (Om det inte är pga en aktivitet som kräver massa vila för att man ska återhämta sig (typ marathon).) men i torsdags dick det verkligen inte. Tänkte att jag tar en kort morgonjogg fredag morgon istället och eventuellt även det där tempopasset på kvällen. Men när jag vaknade hade jag om möjligt ÄNNU värre träningsvärk och under dagen tilltog den ytterligare. Jag kunde knappt gå normalt och både kände mig och såg ut som dagarna efter maran. Framsidorna är söndertrasade. Hade ett litet litet hopp om att kunna ta mig ut imorse men när jag prövande tog de få stegen bort till toan insåg jag att det inte kommer gå nu heller. Suck. Får se hur det hela utvecklar sig under dagen, men eftersom jag har både jobb och andra aktiviteter inplanerade har jag inget större hopp om att hinna klämma in något springpass. Och då är det bara en sista chans kvar och det är imorn. Då ska jag både springa och köra army. Delvis som instruktör faktiskt och grodhoppen kommer inte lysa med sin frånvara. Jag ska ha revansch! Får jag likadan träningsvärk igen blir jag arg. Fast jag har en hel låång vecka på mig att vila bort den. Vilovecka nästa. Både tråkigt och välbehövligt. Testa!

Idag är ingen bra dag, det kände jag redan när jag äntligen lyckades öppna ögonen i morse. Vet inte riktigt varför det är en dålig dag, det bra är det helt enkelt. Men jag jobbar för att det ska bli en bra dag. Jag har ju faktiskt alla möjligheter att göra något bra av detta, att vända tankar och känslor åt andra hållet. Fast innan jag börjardet arbetet måste jag bara beklaga mig över min brutala träningsvärk i framsida lår. Det är pinsamt hur jag som "bara" var instruktör, och alltså inte jobbade ens en tredjedel så mycket som deltagarna, kan känna såhär. Men grodhopp är farliga grejer verkar det som. Så, slutklagat (Även om det egentligen finns fler saker att beklaga sig över).



Bild lånad från Steinbrenner & Nyberg

Nu till roligare saker; igår när jag och Madde lyxade med frukostbuffé på ett café (Fast först lyxade vi med yoga, men eftersom träningsvärken var begynnande även då kändes det inte så lyxigt som det brukar.) stod en söt liten skylt på vårt bord. Det var en bild på en fin tårta och en liten gullig text i form av "Tårta kan man äta varje dag, inte bara vid födelsedagar". Jag försökte fota, men min mobil krånglar och behöver nog åka in på lagning (för andra gången..) så ni får helt enkelt föreställa er. En skylt helt i min smak var det iallafall! (Men ja, det beror ju såklart på hur stor tårtbiten är och på hur man äter i övrigt.) Visserligen gillar jag inte ens tårta och man skulle kanske tröttna rätt snabbt om man åt det varje dag?

Jag vaknade som sagt med träningsvärk. Helt ok och nästan lite småmysig träningsvärk. Men lagom till lunch började småmysigheten övergå i nästa fas och där slutar mitt gillande av träningsvärk. Det gjorde ont lite här och där och tanken på att springa 8x400 kändes sådär.

Tur då att man bokat träningssällskap. För ärligt talat hade jag nog aldrig kunnat tvinga mig att köra 8 intervaller om jag varit själv. Inte just igår. En vanligt dag javisst, men en dag som gårdagen nej. Lyxigt nog blev jag till och med upphämtad med bil som tog oss till skatås så det var bara att kliva ur den och påbörja uppjoggen. Drygt 4km uppdatering på sånt som hänt sedan sist hann vi med innan allvaret började. Korta intervaller på slirigt löst grus. Ungefär en minut ståvila mellan intervallerna. För att få så jämna intervaller som möjligt sprang vi fram och tillbaka på en raksträcka. Men nog tror jag det lutade pyttelite lätt nedåt åt ena hållet? Och således pyttelite lätt uppåt åt andra. Första vändan uppåt på 1:33. Inte är jag någon snabbing direkt. Vi körde två vändor och lyxade sedan med en serievila på några minuter innan vi körde de två sista vändorna. 1:33 "upp" alla gånger och 1:32 "ner" alla gånger utom den näst sista då jag busade till det genom att kapa en sekund.


Ja ni ser ju själva.. Bilden lånade jag från marathon.se