Säg hej till Drömhunden!
Idag har jag tagit träningsledigt. Slappande delux, julmustdrickande och igenomgående av gamla (en del ända från åttiotalet, men det mesta från början av tvåtusentalet) kläder och andra tillbehör till bäbisar är det istället som gäller. Jag är rätt så kräsen både vad gäller färg och form men lite användbart har jag iallafall plockat på mig. Fast vi har faktiskt hunnit med en skogspromenad med vovvarna också. Jag är ingen promenadmänniska och har liksom inte tålamod att vara ute och gå. Fast med vovvar som sällskap - och jag antar att det är lite på samma sätt med en barnvagn - kan det faktiskt vara riktigt mysigt. Kallt idag dock, men det var skönt att få andas lite skogsluft. Ikväll blir det reunion med lite vänner. Utgången skippar vi dock i år. För första gången. Nu är vi gamla på riktigt.
Ok då, magen växer inte långsamt, den växer precis som den ska. Exakt på medelvärdet på den där kurvan. Imorse var jag hos barnmorskan och fick reda på det. Plus att mitt hb inte så oväntat sjunkit, att vikten ökat och att mitt blodsocker var bra. Bäbisens lilla hjärta slog 148 slag per minut, jämfört med 150 för ungefär fem veckor sedan.
Min ordinarie barnmorska var sjuk så jag fick träffa en annan idag. På ett sätt tyckte jag bättre om henne, hon verkade mer som jag, strukturerad liksom. Inte för att jag tycker att min ordinarie är dålig på något sätt, men jag fastnade helt enkelt för den här tjejen. Egentligen borde jag kanske be om att få byta? Men nä, sådan är jag inte. Jag ogillar starkt att "ställa till besvär". Och för den delen kommer jag ändå få byta den sista tiden sen när jag flyttat till Stockholm.
Just nu pågår rosa bandet-galan och jag kollar lite på den samtidigt som jag fixar med annat nödvändigt. Jag har alltid nära till tårarna, särskilt när jag ser program om sjuka djur (eller bara djur i allmänhet, jag börjar exempelvis nästan gråta om jag ser en bullterrier) eller om sjuka människor. Det blir inte bättre av att vara gravid kan jag meddela. Men tårar är ju bra, de liksom rensar upp.
Jag är uppe tidigt för jag tänkte att jag skulle vara duktig och köra ett corepass innan jobbet. Inser nu ännu mer att det faktiskt är väldigt viktigt med en stark bål när man springer. Jag har nämligen oväntat mycket träningsvärk i magen sedan söndagens hetsspringande. Inte på de vanliga ställena heller, utan högst uppe vid revbenen. Konstigt. Jag har även lite träningsvärk på insidan av låren, men det är mindre oväntat. Men i vilket fall; jag cyklar strax iväg till lyxgymmet och umgås lite med en balansboll, en balansplatta och kanske en och annan skivstång för ryggens skull.
Denna snygging har jag träffat idag! Plus några fler coolingar såklart.
Jag har inte dött i sviterna av magontet utan jag har bara haft fullt upp med först middag med kompisar igår och sedan besök på skansen, en tur till Barkarby outlet, en sväng på stan samt fika med ännu en kompis. Och nu ska vi strax ut på en återhätmtningsjogg innan vi ska fixa middag och njuta av en sista myskväll innan verkligheten knackar på dörren igen imorn bitti. Men en kort summering hinner jag med:
♥ Min officiella nettotid blev slutligen 1:39:43 (1sek snabbare än enligt min klocka, så det timade jag bra!). Dock var det tydligen något längre än en halvmara. Min Garmin visade drygt 21,3km men riktigt så långt var det inte, utan enligt arrangörerna var banan 21 113m. Inte så mycket att bråka om med andra ord.
♥ Jag är lite förvånad över att jag kunde hålla en såpass hög fart under hela loppet. Under första varvet tänkte jag hela tiden att jag sprang för fort men det gick liksom inte att sakta ner. Men, men nu höll det ju faktiskt så jag kanske borde börja lita lite mer på min kropps förmåga. Lita på att på tävling är kroppen en helt annan än på träning.
♥ Jag är jättestolt över att ha förbättrat mig så otroligt mycket, framförallt under det senaste året (Även om förra årets halvmaratid kanske inte är helt rättvis då jag ju faktiskt tog det lite lugnare än max.) men också under de dryga fyra år jag "satsat" på löpningen. och jag är glad över att min långsiktiga plan med en succesiv stegring av tränings- och kilometermängd faktiskt fungerar. Jag har hållit mig frisk och skadefri (Bortsett från några enstaka korta förlylningar och småskavanker) och förbättrat mig otroligt mycket.
♥ Kroppen känns ungefär som vanligt så återhämtningsförmågan är det uppenbarligen inget fel på. Ska bli kul att se hur kroppen känns nu under den korta joggen.
♥ Martin persade också trots att han inte tränat riktigt lika bra som han skulle velat under våren. Förkylningar och "sociala aktiviteter" har ställt till det lite, men trots det sprang han in på 1:26:22. Någon minuts puttsning och han är också nöjd.
♥ Det var ett roligt lopp som jag säkerligen kommer att springa fler gånger. Extra roligt var det att träffa på så många bloggare! Ellinor och Staffan hade jag inte träffat innan så det var kul att få prata lite med er irl! Sofie och Karin fick jag inte äran att prata med, men jag stärktes av ert hejjande! Inte heller Petra hann jag prata med, men vi hann önska varandra lycka till när vi "stötte på varandra" i början av loppet. Jag fick däremot äran att stå i målfållan och ta emot fina Mia när hon korsade mållinjen på ett nytt pers, roligt!
OK, det blev visst inte så kort..
Såhär såg det ut vid Härlanda tjärn i höstas
