Dagarna går bara snabbare och snabbare känns det som och nu blev det visst sommar igen. Jag tycker såklart att det är bra, fast inte för min springförmåga. Fast igår behövde jag inte bry mig om det för då var det ändå ingen dag jag skulle springa. Yoga däremot och det gjorde jag också. 45 minuter hann jag med innan Sixten bestämde sig för att han hade sovit nog för den gången. Men jag hann nästan klart så det gjorde inte så mycket.

Resten av dagen spenderade vi utomhus och i affärer, letandes efter grejer att dekorera balkongen med. (Var köper man fina blommor om man inte har någon bil och kan åka ut till specialställen?) Och så målade jag trallen på (balkong)golvet och åt ostkaka och te till kvällsmål. Mums. Idag är det en ny dag. Den ska jag fylla med lite av varje och förhoppningsvis lite springande.

Jag fattar inte riktigt var dagarna tar vägen. Hur kan det redan vara onsdag kväll?? Trots att jag oftast går upp någon gång mellan sju och åtta och lägger mig runt elva går dagarna i raketfart. Min todolist växer sig längre och längre (fast mest är det roliga grejer och då gör det inte så mycket) för varje dag och då jobbar jag ju inte ens på riktigt. Även om det kanske inte kan kallas att vara ledig när man tar hand om en bäbis i stort sett dygnet runt så bör jag rimligtvis ha mer tid på dagarna än när jag jobbar på riktigt. Menmen, antar att livet ska vara så här och jag klagar inte för dagarna med (allt som oftast) glada och nöjda Sixten är alla bra dagar. Och föresten; appropå jobb så jobbar jag faktiskt på 10%. Inte på mitt vanliga jobb utan här. Jättekul!

Nåväl. Allt det där var en liten utläggning. Det jag egentligen skulle skriva om var kvällens lilla springpass som bestod av ett progressivt tempopass. Jag började med att successivt stegra farten upp till 4km och där var planen att sedan hålla en konstant fart i 4km för att sedan varva ner i 2km. I början gick planen jättebra och jag kände mig superstark! Jag kunde springa i strax över 5-fart med en relativt låg puls (runt 78%) och fick nästa hejda mig för att inte öka för mycket. Sedan kom dock en lång och brant trappa följt av ett långt och segt uppförsparti där motvinden skrattade åt mig. Det knäckte mig lite så den där konstanta farten blev inte så konstant. Och sedan fick jag nöja mig med 3,5km i denna "konstanta" fart för jag upptäckte att nedvarvningen skulle bli alldeles för kort annars. Så kan det gå när man ännu inte lärt känna alla vägar i sin nya stad.

Men trots allt är jag rätt nöjd med passet. Jag får faktiskt tänka på att jag nyss började springa igen efter ett cirka sju månader långt uppehåll från kvalitetspass och två månader utan någon som helst löpning. Jag är ganska bra trots allt. Och tänka sig, 50min yoga fick jag till imorse också. Vilken dag.

Löpning i måndags, yoga igår och så kettlebell nu på förmiddagen. Förhoppningsvis blir det lite spring i kväll också. Imorn, då är det nog bäst att vila lite. Åka bil ska vi göra. Långt. Fyrtio mil närmare bestämt. Det ska bli spännande att se vad Sixten säger om det. Eftersom vi inte har någon egen bil är han inte så rutinerad på bilåkande. Hans enda färd i livet är den i taxin hem från bb och då satt han bara och tittade med sina nyfödda små ögon. Inte ett ljud gav han ifrån sig. Fast det går nog inte att jämföra sträckan mellan Karolinska i Solna och Årsta med den mellan Årsta och Arvika. Men det ska nog gå bra.

Det ska bli skönt att få komma hem till Värmland och känna skogslukten. Få springa tillsammans med Martin medan Sixten umgås med mormor eller morfar. Äta massa godis, slippa laga mat. Bli allmänt bortskämd helt enkelt.

Och appropå skogslukt så har jag utvecklat ett enormt sug efter Göteborg och Skatås. Igår natt när jag satt i sängen och ammade kände jag att jag bara måste dit snart! Jag trivs jättebra i Stockholm, men Göteborg kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

Nätterna då Sixten sover mellan tjugotretiden och någon gång mellan halv fem och sex börjar bli fler och fler. Kanske inte riktigt varannan, men nästan. Efter sådana nätter vaknar jag mycket piggare och gladare, så jag hoppas de fortsätter bli fler och fler. Annars vaknar han visserligen bara en gång till, mellan ett och tre någongång, och det är tydligen något jag också ska vara glad över har jag förstått. Så det är jag. Men jag är ännu gladare när han sover hela tiden såklart.

Idag var en sådan morgon. När klockan var halv sex hade han ätit klart och fått ny blöja, så jag la ner honom hos Martin och passade på att yoga lite. Sjuttio minuter härlig och välgörande yoga och nu är jag om möjligt ännu piggare och gladare. Ingen sol ute idag heller men jag tror det blir en bra dag ändå. Tvätt och annat pyssel på förmiddagen (En egen tvättmaskin hade suttit fint nu..) och någon form av promenad på eftermiddagen. Kanske i form av (fönster)shopping och en kaffe på stan? Vi får se. Först ska jag hoppa i duschen och fixa frukost. Och nu börjar det gnys där inne i sovrummet så det är väl bäst att ge sötkorven lite uppmärksamhet också.

Vagnjogg igår (fortarande med promenadinslag, här tar vi det superlugnt) och morgonyoga idag. Kanske hinner jag med någon form av styrkepass i eftermiddag också, vi får se. Sixten har haft lite magont på eftermiddagarna och kvällarna ett par dagar nu och då är det såklart han som har allt fokus (Ja, han kommer såklart alltid i första hand, men du fattar vad jag menar). Men just nu sitter han i babysittern och pratar med tv´n. Bra grej det där. Sov ända till halv nio gjorde han också (med 2 ätpauser under natten) så jag hann alltså köra lite yoga på morgonkvisten. Fyrtiofem minuter egen med inspiration från både här och där. Strax ska vi iväg till bvc för vägning och mätning vilket var ett tag sedan nu. Jag gissar på en bra bit över 5kg för matvraket nu.

Jag kände att jag behövde lite ny inspiration till mitt amatöryogande här hemma. Jag började nämligen tröttna på att alltid köra i stort sett samma grejer. Och eftersom jag just nu känner att hemmaträning är det som passar mig bäst (Förstår inte att jag inte tidigare insett hur himla tidseffektivt det är!) så började jag fundera på var jag skulle hitta en bra dvd. Fast jag behövde inte fundera så himla länge för som om någon läst mina tankar så klickade jag mig in här och läste att Johanna Andersson precis gjort en sådan! Jag har bara tränat för Johanna två gånger men fastnade direkt, så det var ingen tvekan om att jag skulle köpa den. Global Yoga är namnet och vill du också köpa den kan du göra det här.

Idag var det testdags. 70 minuter härlig yoga. (Längesedan jag tränade så många minuter på en gång.) Jag är jättenöjd med mitt köp! Dock är jag inte lika nöjd med mitt fokus. Men det komer nog med tiden, när jag lärt mig de olika flödena och övningarna lite mer utantill. Nu fick jag kolla på datorn lite väl mycket och så lyssnade jag hela tiden efter Sixten som låg i sin säng och sov. Så mera fokus blir läxan till nästa gång. Jag tar nog också tillbaka det där om att jag är ganska smidig. När jag ser Johanna inser jag att det finns en del att jobba på.. Men hey, det vore ju tråkigt om man var proffs från början. Det kommer bli mycket global yoga framöver!

Yoga förra veckan.

Inte många knop gjorda idag direkt. En vän på fikabesök ett par timmar, men annars inget vettigt. Har haft lite ont i korsryggen till och från sedan igår eftermiddag och även lite lätt mensvärksliknande ont då och då, vilket jag hoppas betyder att det inte är jättemånga dagar kvar tills bäbisen vill komma ut. Men vad vet jag, det kanske bara är önsketänkande? Svårt att veta vad man ska känna när man aldrig varit i den här situationen innan.

Martin ska snart ge sig ut och på ett tempopass (Jag är inte alls avundsjuk. Inte alls.) så jag tänkte passa på att köra ett lättare yogapass innan middagen. Nu har jag hamnat i något slags varannandagsträningsmönster med träning en dag och vila nästa. Det känns lagomt och bra. Mest styrka och yoga. Jag insåg att simning inte var så kul ändå.. Och cykling funkar ju inte riktigt så bra som jag skulle önska tyvärr. Men styrka och yoga känns bra. Och känns det bra så är det bra.

Ingen bäbis ännu. Jo jag vet att det är lite för mycket att hoppas på att den redan ska vilja komma ut, men jag vägrar tro att jag är en av dem som måste vänta många långa dagar efter utsatt datum. Mina gener ska inte vara sådana. Fast just därför är jag säkert den första som går över tiden. Och inte bara över, säkert så mycket över som det bara går. Nej, inte ska det väl behöva bli så bäbisen? Kom igen nu. Fast när både gårdagen (Som var en riktigt usel dag då jag var sjuktligt trött och kände mig riktigt nedstämd, ynklig och orörlig.) och halva denna dag har gått kan du gärna få vänta tills på onsdag. För då hinner jag träffa min kusin imorn och pappan hinner jobba den beordrade övertiden på tisdag. (Eller så kommer du just på tisdag så att han slipper!)

Jag tänker inte blogga om nikeblasten, det görs det tillräckligt ändå. Men jag har iallafall varit där en sväng. Helt slut blev jag trots att jag inte tränade en endaste minut. Dock fick jag inspiration till lite nya yogaflöden, så om det hjälper med en stunds sömn ska jag nog yoga lite för mig själv lite senare idag. Om inte träningsvärken blir värre. Jag gymmade nämligen igår och körde några övningar jag inte kört på ett tag. Det betyder träningsvärk för min kropp. Den får träningsvärk av det mesta faktiskt. Ganska underligt eftersom den trots allt är ganska stark. Förutom när det gäller trappgående då. För tillfället fylls hela kroppen av mjölksyra och andingen blir allt annat än normal bara av en liten, liten trapp. Tänk att alltid känna så! Jag ska aldrig, aldrig sluta träna, det är ett som är säkert!

Näst sista jobbdagen och jag var som en zombie när jag vaknade en timme senare än tänkt. Jag vaknade visserligen en timme tidigare första gången, men efter att ställt fram alarmet somnade jag på stört igen. Ingen yogamatta som start, vilket var min tanke när jag somnade igår, idag med andra ord. Kanske får den en stund ikväll mellan sistadagenpåjobbetbärpajsbakande och packande.

Idag står det 35 och 35 i figuren i högermarginalen. Vecka 35 och 35 dagar kvar till beräknat förlossningsdaturm. Inte länge alls. Imorn börjar vecka 36, det börjar närma sig tidpunkten då bäbisen är färdig och redo att komma ut när som helst. Det ska bli spännande att se om det är en lika otålig person som jag som väljer att komma två veckor före utsatt datum, eller om den är mer som sin pappa som stannade lite längre än nödvändigt. Jag tror och hoppas på det första alternativet. Men ett par veckor till kan den gärna få vänta, jag känner mig inte riktigt redo än. Jag måste få komma på plats i Stockholm, landa och fixa de sista sakerna först.

Idag har jag varit hos barnmorskan för sista gången här i Göteborg. Hon konstaterade att magen växer som den ska (Trots att jag, och flera med mig, tycker den ser liten ut..), att alla mina världen är jättebra och att bäbisen ligger med huvudet nedåt och ryggen åt min vänstra sida precis som jag misstänkte. Nästa koll sker i Stockholm, bara drygt två veckor kvar till flytt nu!En annan bra grej är att Martin kommer om någon timme och att jag får ha honom här i över en vecka! Något som inte är lika bra är gravidyogadvd´n jag köpte för några månader sedan. Nu har jag testat samtliga delar av olika längd och jag tål verkligen inte människan som pratar. Jag kan inte koncentrera mig när jag hela tiden irriterar mig på ordningen på övningarna, på de konstiga flödena eller det icke existerande flowet. Menmen, man kan inte gilla allt och alla. Det är bara att köra på egen hand samt försöka tajma in pass på gymmet om/när det går. Men, nu ska jag göra te och invänta min Martin.

Det var en långdragen förkylning det här. Idag är det en vecka sedan jag kände de första irriterande symtomen och så många sjukdagar i rad har jag nog aldrig haft. Jag brukar alltid klara mig med två-tre, max fyra dagar och sen vara redo att leva som vanligt igen. Men inte nu. Misstänker att det har något med bäbisen i magen att göra.

Idag vaknade jag iallafall helt utan halsont, alltid något. Hostar gör jag dock lite fortfarande och näsan producerar snor i en fascinerande takt. Men inget halsont som sagt så armyinstruerande får det bli ikväll ändå. Inte lätt att bli av med den klassen med kort varsel, då det finns så få armyinstruktörer. Och det fina är att under en armyklass kan jag, om jag planerar rätt, komma undan med endast någon enstaka pushup, någon sekunds planka och något litet upphopp här och där. Resten av energin kan jag lägga på att få deltagarna trötta och glada. Fint.

Imorgon är jag förhoppningsvis tillräckligt frisk för att träna lite själv. Yoga känns som en bra start, speciellt om jag kör den hemma och kan välja själv vad och hur länge jag kör. Kanske, kanske kan jag springa på fredag. Jag håller tummarna.

Det är faktiskt inte många dagar om året jag inte vill springa. Det händer då och då såklart, men inte särskilt ofta. Idag var dock en sådan dag. Jag var frusen och trött och ute var det blåsigt och blött. Hade jag varit mitt vanliga jag och haft viktiga mål att sträva mot hade jag kanske tvingat ut mig själv ändå (och fått till ett riktigt superpass som så ofta då oviljan är som störst), kanske inte. Men nu är jag inte som vanligt så jag plockade fram yogamattan, tände levande ljus och yogade i 45min. Varmare och välbehövligare men inte lika endorfinframkallande.

Jag har slarvat med yogan den senaste veckan. Eller ja, inte kört ett enda pass är en bättre beskrivning. Nu har jag i och för sig inte kört så många andra pass heller, kroppen har inte varit riktigt på topp och helst velat sova hela tiden. Men tillbaks till yogan. När jag inte kört det på någon dryg vecka är det alltid samma stela baksida (Och idag även stela magmuskler! Har aldrig hänt förr..) som möter mig när jag ska upp i min första hund. Känner mig minst sjuttio år gammal och vill genast lägga ner allt som har med yoga att göra. Fast sen skärper jag mig, accepterar dagens utgångsläge och gör det bästa av situationen. 45 minuter senare är jag kanske inte supermjuk, men åtminstone lite mindre stel. Tänk så lite som behövs.

Den här finingen fick jag upp när jag googlade "yoga hund".

Jag håller mig till den nya planen som betyder att jag inte ska springa oftare än varannan dag. Visserligen har det bara gått en vecka, men det känns lovande. Det är skönt att det är svalare, det känns betydligt bättre då. Lätt är det dock inte och jag känner mig ungefär som en snigel med alldles för stort skal. Det har väl dock sina orsaker och jag jobbar på att acceptera känslan.


Med en kettlebell i handen går det ännu mindre lätt :)

Ingen springning idag alltså (jag lufsade ju igår), däremot yoga. Jag gillar att kliva direkt ur sängen, in i mjuka yogakläder och upp på mattan. Magen brukar kurra lite mot slutet, men frukosten smakar extra bra efter 45min av töjande och vridande. Kroppen mår också bra av det och kommer tacka mig framöver. Jag bör nog gå på en riktig yogaklass snart dock, för inspirationen börjar tryta. Jag brukar köra ungefär samma serier solhälsningar med olika krigare inkluderat. Därefter fokuserar jag mest på att försöka töja ut min stela baksida, både ben, rumpa och rygg. Det brukar ta ungefär 45min och känns som ett lagomt pass. Hade jag haft lite mera plats hade jag gärna övat lite mer avancerade saker (som typ huvudstående), men jag inser att jag inte gärna vill ramla in i tv´n så jag låter bli.

Imorgon blir det inte heller något springande, däremot core (har äntligen inskaffat en (rosa) boll och ett gummiband med handtag) och kanske lite cykling om jag hittar ngåot lämpligt pass att boka in mig på. På redag däremot, då ska jag försöka mig på lite fartlek. Nästan så att jag är lite nervös..

Det har varit stelt idag. Och trött. På träningen stelt och på jobbet trött. Jag är alltid väldigt mycket stelare på morgonen jämfört med på eftermiddagen/kvällen, men imorse tog jag nog priset. Baksida lår gick liksom inte att räta ut hur jag än försökte! Och inte hade jag ork nog att stå tillräckligt djupt i krigarna heller. Men stå på huvudet kunde jag minsan även fast jag inte gjort det på något drygt år! (Ja, jag slog visserligen över en gång och hade kanske inte benen helt raka varenda gång, men det låssas vi inte om.) Och skulderstående behärskade jag riktigt bra om jag får säga det själv. Rakt och prydligt.

Där bakom storan höll vi till. Fint är det iallafall!

Jo jag fuskade med yoga i kungsparken igår. Worldclass och Rexona kör en turné med utomhusyoga under ett par veckor i sommar. Jag vet inte om det var ett jättesmart val att hålla till i just Kungsparken för vi hade många åskådare. De flesta alkoholpåverkade av varierande grad. Vissa mycket, andra lite. Och så kom det en rolig cykelvagn (cykeltaxi?) farandes mitt uppe i det hela. Men det var skönt att sträcka ut kroppen lite och det faktum att jag kunde stå i olika krigarepositioner i totalt sett flera minuter utan att framsidorna gjorde ont var en angenäm känsla. Men den efterföljande picknicken med fina tjejer var nog allra bäst ändå. Efter passet gick vi och köpte på oss massa godsaker som vi sedan smaskade på i solen. Fast sen försvann solen och det blev iskallt. Men det var fint så länge det varade!

Nu är det bara sex dagar kvar innan jag får börja springa (eller träna överhurvudtaget) så smått. Och redan första veckan efter vilan kommer det springas en kul grej. Någon som kan gissa vad?

Ja, eller är det efter tre gånger man kan kalla det en vana? Hur som helst så har jag nu två torsdagar i rad börjat min dag med att vakna klockan sex. Znooza fem minuter (En idiotisk vana jag lagt mig till med. Får vara glad att det oftast går att stanna vid fem minuter, ibland har det blivit en halvtimme..) och sedan studsa upp, klä på kläder, äta en banan, dricka ett stort glas juice/mjölk och susa iväg på röda faran. Ner mot stan och ett yogapass med start klockan sju. Fokusera, tänja, må bra. Därefter avsluta med frukost på café. En underbar start på dagen. Idag fick jag dessutom frukostsällskap av en fin vän så det kan nästan inte bli bättre.

Och just det; jag har ju sprungit i skatåsskogen också. Men om det finns inte så mycket att säga. Jag vet ingenting om hur formen är. Ingenting. Hoppas dock på att den finns där någonstans under ytan. Det är skrämmande nära nu.