Säg hej till Drömhunden!
Den här skönheten är på väg hem till mig!
Idag är jag mindre gnällig men jag drömmer hopplöst om massa saker jag vill ha men inte kan få. I och för sig kanske det räknas till att vara gnällig? Skit samma. I vilket fall vill jag väldigt gärna ha denna. Jag skulle verkligen behöva en ny springjacka eftersom min äldsta (som väl är typ fyra år gammal) börjat bli väldigt sliten. Den är fortfarande röd och fin men reflexdetaljerna har gulnat och lite småskavanker har bildats här och var. Min fina rosa som jag köpte för ungefär ett år sedan är visserligen fortfarande lika fin men man vill ju gärna ha två stycken att variera mellan. Jag har faktiskt ytterligare en jacka som jag fick gratis sist jag köpte skor, men den har inga fickor och sitter inte särskilt bra på mig. Stor och fladdrig och utan fickor, inga bra förutsättningar så därför används den rätt sällan.
Nä, jag vill ha den där fina svarta jackan med rosa detaljer! Köpte ett linne ur samma kollektion (Varför finns så få bra löplinnen? Jag har letat efter ett likt detta i flera år men inte hittat. Finns ju mest bara t-shirts och crafts "underklädeslinnen" överallt.) för några veckor sedan och en matchande jacka skulle ju sitta fint. Problemet är att jackor är dyra och jag måste köpa nya springskor vilken vecka som helst. (Och en garmin men den fick jag ju pengar till i födelsedagspresent så det räknas inte) Känns som det var igår jag köpte nya (det var i mitten av december) men när jag kollar funbeat så visar det sig att jag i dagsläget har sprungit 987,3km i dem. Plus att det blivit ett stort hål i meshen på utsidan av stortån på ena skon. Blä. Nackdelen med att springa mycket (allt är relativit men jag tycker att jag springer rätt mycket (5-8,5 mil/vecka) även om jag ligger långt efter många andra) är att jag måste köpa nya skor så ofta. Och skor är tyvärr dyra. Suck. Jag är visst ganska gnällig idag också trots allt :)
Sötaste Madde låndade ut sin Garmin till mig över helgen och idag gav jag mig ut för att testa. Eftersom torsdagens långpass blev som det blev (väldigt bra tålamodsträning och väldigt bra stabilitet-, vrist- och reaktionsförmågaträning, men inte så fartigt som jag tänkt mig.) hade jag bestämt mig för att springa ett kortare långpass i högra fart. Och vilken fart sen!!! Måste varit en kombination av att jag hade en livs levande (nåja, men det kändes lite så) Garmin på armen, att solen sken och det var vår ute på riktigt samt att jag kunde springa utan vantar och med endast t-shirt under jackan, som gjorde att jag hade så snabba ben. För snabba var de, trots att baksidorna hade en sämre dag och "krampade" mer eller mindre från början till slut. Första milen gick på nästan exakt 52min. Då är ju även uppvärmningen medräknad så det är ju grymt bra! Men andra milen gick på 50min! Detta trots att jag faktiskt började känna mig ganska sliten. Halvmaran passerade jag på 1:46 vilket ju måste vara min näst snabbaste (gbgvarvet sprang jag på 1:45 förra året (utan att maxa helt eftersom maran låg bara två veckor efter)) sådan tid och definitivt min snabbaste sådan på träning. Total blev det 21,9km i 5:04-fart! Var det verkligen jag som sprang?
Ni fattar att jag måste ha en Garmin va? Nu ska jag åka till jobbet. Hoppas ni har en ledig och härlig påsk allesammans!
Det sägs att avundsjuka är en dålig företeelse och det må väl vara sant. Men jag tycker det finns olika typer av avundsjuka och alla typer behöver inte vara dåliga. Min tillfälliga avundsjuka hänger inte ihop med missunsamhet och då är det väl inte så farligt?
I vilket fall så erkänner jag på studs att jag är sjukt avundskjuk på tjejerna som fått möjlighet att springa intervaller med Malin Ewerlöf!! (och att de dessutom fick ett par rosa drömskor gör ju inte avundsjukan mindre) Jag vill också springa med och inspireras av elitlöpare som Malin. Tänk vilken grej! Dock missunnar jag verkligen inte dessa tjejer denna möjlighet. De lägger mycket tid på både sitt bloggande och sitt tränande, och är väl värda denna inspiration!
Något annat jag är avundsjuk på är alla som ska på kombinerad semester och träningsläger (det hade självklart varit speceillt kul att åka med blogggänget som åker snart) till Monte Gordo! Jag har drömt om detta i fem år och varje år tänker jag "men nästa år kanske jag har råd att åka", men liksom att jag varje sommar tänker "nästa år har jag nog ett fast jobb så jag kan få betald semster" händer det liksom inte. Men kanske nästa år? :)
Nä, nu ska jag sluta vara avundsjuk och ge mig ut och springa distans. Säkerligen finns det någon stackare därute som är sjuk eller skadad och är avundsjuk på mig. Sånt är livet.
