Det blev en långpromenad igår också. Fast med lunchstopp och lite shopping mitt i. Hela lilla familjen. Om en vecka får jag och Sixten klara oss på egen hand. Det ska bli spännande att se hur det ska gå. Båda två måste nog lära oss att vi inte kan vara klistrade ihop precis hela tiden. Det blir svårt att få något gjort då. Tänt att fyra veckor kan gå så snabbt! På fredag fyller Sixten 3 veckor och nästa fredag både 4 veckor och en månad (eftersom februari är så kort). Det har i vilket fall varit väldigt skönt att ha Martin hemma en hel månad så att vi alla har fått gott om tid på oss att ställa om oss i vår nya tillvaro.


Sixten sitter (ligger) i babysittern och tränar. Snart är det nog dags att köpa babygym!

I helgen har det verkligen varit höst ute. Höst i bemärkelsen regn och rusk. Igår var en superdag med både umgänge och tid till lite slöande, en bra mix helt enkelt. Även denna dag har innehållit ungefär samma vara. Efter frukost och lite skrivande fick jag helt plötsligt bråttom att byta om. Karin med bil redo att ta oss till skatås fanns utanför. Och till skatås kom vi. Jag för att få jogga några kilometer, hon för att köra maxpulstest. Jag ska nämligen skriva lite träningsprogram åt Karin. Vara coach kan man kanske också kalla det. Roligt och givande ska det iallafall bli! Även Madde mötte upp för att sällskapa på uppvärmningsrundan och vara peppmaskin, ett jobb hon skötte utmärkt. Under uppvärmningskilomterarna fram till backen vi (Karin) skulle köra i hann vi averka många roliga historier. Jag glömde nästan bort hur mycket jobbigare det är att springa i kuperad terräng med en bäbis i magen plus x antal extra kilon på kroppen jämfört med hur det brukar vara. Jag hade fullt upp med att fascineras över lustiga grejer jag fick höra. Jag var dock rätt nöjd över att få stå och peppa och skrika en stund när vi väl var framme.

Medan jag beordrade Karin att fortsätta sin uppvärming ett tag till, i ett lite högre tempo, passade jag och Madde på att lata oss lite. För sen skulle det peppas minsan! Grymgrym är den där Karin! Hon lyckades pressa ur allt och lite till och med ett pålägg på ett par tre slag så tror jag vi lyckades hitta ganska rätt vad gäller hennes maxpuls. Nu är det bara för coachen, det vill säga jag, att börja skriva program. En nedjogg på det och jag kunde lägga ytterligare 4,1km till min (numera mycket blygsamma) veckokilometermängd.

Nu på kvällen hade jag tänkt åka iväg och köra body balance, men jag kände mer för att vara hemma och lata mig istället. Köpa en stor påse godis, göra en stor kanna te och bara halvligga i sängen och läsa. Ta vara på hösten. Så det tänker jag göra.